En resgalen mamma...

Ja då är man här på plats igen då.Tänkte väl pröva på att skriva några rader igen då. Kan inte förstå!!?? man skriver några veckor och sen dalar allt igen.Inte vet jag om de är att man känner att man gör typ samma saker hela tiden ,känns som att man tjötar om samma sak hela tiden. hmmm.!!  Har nog nästan börjat erkänna för en själv att så är nog detta liv , mycket händer under dagarna även om att man inte tror det själv. Satt själv under rasten och läste runt lite och vart hamnade jag då.... ??!! började läsa om en familj som nu hade fått reda på att deras lilla1åring fått cancer,jag bröt samman... vet varken vad jag ska säga eller skriva. Försöker undvika allt som har med barn och sjukdomar att göra, tog upp detta med en arbetskamrat och började grina ,visste inte vad hur jag skulle förklara för hur jag kände eller vad jag skulle göra vid ett sånt besked.... tanken för mig är att jag skulle aldrig skulle kunna överleva detta och detta sa jag till denna person... du måste bara göra det sa hon bara !!!! Du skulle inte ha nåt annat val!!!  men min tanke var åt ett annat håll... mitt hjärta skulle sluta slå...jag vet hur jag själv fungerar,.. men så har jag så många runt omkring mig hela tiden... å alla dessa jäkla procent som nämns  hela tiden!!! e de konstigt att man bryter ihop av bara tanken ???!! önskar att man var en person som var jämn hela tiden och kunde tygla sig  oavsett vad som hände en... men dess värre så e de ju inte så... va gör man ?? De är nog bara att gilla läget.. varken man vill eller klarar av det..  Nä men nu måste man vända på det hela.. vi måste bara se allt de goda vad livet har att ge oss och hur tacksamma vi ska vara , vara snälla mot varandra, ingen avundsjuka och unna alla människor allt gott. Ingen är perfekt, men vi kan göra vårat bästa,vara den du är och inte nån annan.Tänk en gång extra innan du säger nåt.... Nu blir de lite mer spotify för mig. Ha de gött.. tjing så länge