Ja då är man hemma igen. Satt på jobbet i går och mobilen ringer. Dagis står de på skärmen. Då förstår man direkt va de är. Jovisst Neoh va risig i magen så de va bara att slänga i sig lunchen och springa iväg. Blir alltid skakis när jag hör att nån av ungarna blir krassliga, tänker alltid de värsta puhh. De får man väll leva med tills man dör. Hårt att vara mamma , men skulle aldrig vilja va utan de. Som tidigt i morse ,kryper Neoh ner bredvid mig i sängen. Mamma, du e min bästa vän ,klappar mig på kinden och kramar om mig så hårt. Då börjar tårarna bara forsa på en. Va dessa liv ger en går inte att förklara ens. Skulle inte kunna leva utan dessa små liv. Man kan må hur dåligt som Hellst, sen ser man sina egna och bara mår bättre igen. Visst är det jobbigt att ha många oxå men de e överlägset att man fått dessa 7 underbara individer. Alla är dom olika på sina sätt men betyder lika mycket ändå. Många minnen kommer man att ha. Minnen e nåt ingen kan ta ifrån en iallafall . Nä nu blir de lite frukost, Noh har nu fått blåbärssoppa och ska försöka få i han lite mannagrynsgröt. Ha en bra dag nu och njut av de vi har.
